hur många gånger ska vi behöva stå
bortkomna i regnet mitt i atlanten utan att
inte alls ha tänkt på att
ta med sig bättre skor utan bara stå där och
tänka om och
om igen att; det är där jag vill vara så
varför är jag inte?


vi förlorar alltid oss själva när vi
blivit gamla nog att sköta oss själva vi
kan aldrig komma ifrån att första
kyssen alltid kommer från mamma och vi kan
aldrig glömma det som
aldrig hände &
inte heller hur vi alltid längtade efter det


jag vet att du saknar det som
aldrig hänt och människor du
aldrig någonsin träffat jag vet att du lever med
ångesten varje kväll jag vet att du dör i dina egna
andetag varje natt i
fruktan om att spilla blod över hela golvet om att
dö en vacker dag utan att hinna göra allt det
folk bett om men
det är lungt jag förlåter dig för det


jag förlåter er jag torkar era tårar och
kramar era ruttna händer så
förlåt mig för att jag bara vill ha det jag
inte kan få och förlåt mig för att jag
inte vet bättre än att fortsätta leta