efter en lång dag
en tids kall väntan
stiger jag på bussen

många på väg

det är mycket trångt

rörelser

med tom blick och
som i ett bomulls töcken
hör jag inte ett ljud

jag känner för att luta mitt huvud

funderar verkligen på att göra det
mot den främmande axeln brevid mig
och sluta mina ögon
vad skönt det vore

människor ensama

i brådska på gatan

utanför i mörkret


i glaset ser jag mig själv