Du sa att du trodde att du visste hur jag kände
att det var du som på min deprission vände
och om du visste hur rätt du har när du säger så
jag vill så gärna att det alltid ska vara vi två

När du sover på soffan och snarkar sådär
då blir jag varm och i hjärtat liksom kär
när jag tittar djupt i dina ögon och du ler åt mig
vet jag att inga pengar i världen kan köpa dig

Du tar min hand när vi promenderar i skogens land
jag trycker den hårt, den är len som sand
när vi kommer in igen så kokar du te
och du berättar något som får mig att le

När du håller om mig så som du alltid gör
känner jag att jag får styrkan och ångesten dör
jag är så glad att jag fann dig just där, just då
och jag tror vi känner likadant båda två