på din kind
sorgdroppar
du kvinna med de våta hårtesarna

omgiven av alltet
skyddad av intet

dina ben cementerar dig
du kvinna utan
paraplyts isolerande simhud

i dina öron
Niagarafallens övertrötta dån

och det grå töcknet sluter
dig
rynkar din panna
trasar din blick

och ur din mun
flödar
de oönskade barnets nakna skräck
i ord som inte når

och
det grå töcknet
sluter
dig