härlighet
fyllde plötsligt rummet
där jag stod

kunde inte se Dig
men visste det var Du

på Din kärleksfulla närvaro
gick inte att ta miste

***

stod framför spegeln
kritiserade min bild

när Du fann mig och såg på mig
med klaraste, osynliga blick

vad fin du är
sa Du
med röst så kärleksfull och glad

det var det enda Du sa
innan Du plötsligt försvann

***

himlen hade landat i mitt vardagsrum
kände mig vid namn

förundrad stod jag kvar
tårar trillade nerför min kind

minns att jag grät den kvällen
snyftade mig till sömns

***

det Du lämnade efter Dig
har följt mig sen den dagen

många ljuva möten
har vi haft sedan dess

Du är välkommen tillbaka
kom snart igen