Du ligger i den morgonvarma sängen
bakom slutna ögon springer drömmar förbi
älskling, vad är poängen?

glömt är tårarna som satt i ögonfransar
glömt är orden som gjorde ont
för hjärtan är inte gjorda av pansar

varför gör vi hål, älskling?
när vi ändå försöker fylla dem sen

när våren kommer med sol på gator
o får oss att vilja flyga som svarta skator
är du, jag o världen kvar?
eller har felsteg, missuppfattningar tagit våra dar?

vår illusion, drömmar vi har
vi kan inte gräva ner dem som ett dödgrävarpar
hur blir resten utan dig i min säng?
när du tillslut gått för att inte komma tillbaka

vi slutar göra hål, älskling
sådana som gör ont, fast det inte var menat
vi slutar på riktigt, då blir inget stelnat

o vår illusion botar
alla felsteg som vi skrotar
för tusen, tusen ögonblick ska vi ha
du o jag.