Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Fur(ste)

Vinden sliter och tänjer i kronan

han böjer sig i vördnad för att inte förgöras

Ett andetag och smärtan ljuder under mossbeklädnad

rothåren griper febrilt tag i myllan

 

Så nära

Han lyfte lätt

men stod fast även denna

 

Hans rödbruna glänsande hud spänner sig ståtligt runt varje lem

och han sträcker sig ytterligare mot stjärnorna

då han bevisat sin styrka




Fri vers av Annika Gustafsson
Läst 237 gånger
Publicerad 2007-02-27 11:22



Bookmark and Share


  Söder
En underbar dikt om detta mäktiga vackra träd... helt i min smak.
2007-02-27

  Gawain VIP
Naturkraft beskrivet på ett verkligen skönt sätt. Trädet, det mäktiga vackra... hur det rör sig i vinden, sträcker sig stolt från rötterna ända ut i de tunnaste grenarna. Underbart!
2007-02-27

    Lena Nilsson
Jag gillar den här, plus bilden. Och jättegamla kan dom bli också...
2007-02-27
  > Nästa text
< Föregående

Annika Gustafsson
Annika Gustafsson