Redan medlem?
Logga in
Fur(ste)Vinden sliter och tänjer i kronan han böjer sig i vördnad för att inte förgöras Ett andetag och smärtan ljuder under mossbeklädnad rothåren griper febrilt tag i myllan
Så nära Han lyfte lätt men stod fast även denna
Hans rödbruna glänsande hud spänner sig ståtligt runt varje lem och han sträcker sig ytterligare mot stjärnorna då han bevisat sin styrka
Fri vers
av
Annika Gustafsson
Läst 281 gånger Publicerad 2007-02-27 11:22
|
Nästa text
Föregående Annika Gustafsson
Senast publicerade
Tillgång Embryo Mina nya ordspråk II Tankegångar Tackar Moder söndag 22 /3 Tackar igen Längtan Se alla |