Varför är det så svårt att vara stark,
när hjärtat värker och du tappat all mark?
Varför är det så svårt att våga kräva,
när det är efter lycka du börjat sträva?
Varför är det så svårt att säga nej,
när den du behöver tänka på är just dej?
Varför är det så svårt att sluta gråta,
när allt du vill är att kunna förlåta?
Varför är det så svårt att lämna och glömma,
och istället börja leva och drömma?