Vinden rufsar
om mitt hår
Jag blir nästan
lite irriterad
men kommer
på att vinden
betyder något
för mig
Vad har jag
inte kommit
på själv än
men jag vet
att jag innerst
inne älskar
när det blåser
och att jag
inte vill bli
irriterad på den

När det blåser
känner jag mig
lätt som en fågel
Jag skulle nästan
kunna lyfta från
marken fastän
jag vet att det
är omöjligt på
grund av
tyngdkraften
Men om jag blundar
och fantiserar så
kan jag se hur
min kropp stannar
kvar där nere
medan min blick
lyfter högt
över alla husen,
högt över alla
gifter och avgaser
som vinden blandar
i en enda röra
Jag kan se massor
med människor
gå där nere
tyngda av tankar
och frågor som
ingen kan svara på

Att kunna lyfta är
det bästa med livet
Att bara kunna
lämna alla läxor
och alla måsten
för en stund
Att känna närvaron
av något större
än en själv men
som man inte
kan se men
som man ändå
vet att det
finns där...
någonstans i
världen,
någonstans i
världsrymden.

Lyft och bli fri