som blir storsaker
utan att man aldrig vill
för att man inte kan kommunicera som folk
eller inte lyssna som mikrofoner
när man hittar musik som klickar med sitt humör
och allt känns så som förut
ännu en nostalgitripp
tillbaka till tider man inte vill minnas
det är alltid dom tiderna man lättast minns
när man måste ta beslut som missgynnar andra
och hur man än gör
så mår man aldrig bättre själv
för vem vill vara en dålig människa?
jag vet inte om du förstår,
men jag försöker förklara för dig.
jag vill att du ska kunna veta
att ibland hittar man en människa
och ibland tror man att man gör det
jag har hittat båda och grävt ner en
och jag trodde att jag skulle vara tvungen
att gräva ner den andre också
men ibland hittar man varandra.