Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
DEN BELÄGRADE STADEN 17


I mörkret

Min man i mörkret, din andedräkt mot min nacke
Dina händer om min kropp, dina knän under mina lår
Nyss var du inne i mig, nyss omslöt jag dig
nyss var vi varandras värme i den kalla världen
Imorgon ska du upp på muren för att försvara staden
Kommer du inte tillbaka ger jag vårt barn bröstet
och låser för natten även om det är mitt på dagen
Sen öppnar jag ådrorna, ja, jag vet hur man skär,
man skär längs med ådrorna, var inte orolig, älskling
Sen kväver jag den lilla med kudden, det går fort
Utan dig är ju allt förgäves




Fri vers av montaigne
Läst 967 gånger
Publicerad 2007-03-06 16:19



Bookmark and Share


    Lillemor
Stadens hårda karaktär
fostrar kärlek på liv
och död. Känslofyllt
enligt stadens atmosfär.
Gripande text. I poesin
lever vi ut, begår de handlingar
vi behöver för att kunna
leva vidare..och staden
verkar vara en sådan plats
2007-03-07

  Gunnel André VIP
En sån underbar bild av manlig kärlek i hela sitt spektrum! Vet inte om jag ska buga eller niga - jag gör spontant bådadera!
2007-03-06

    Erika H
starkare än allt är ensamheten och inget är värt om den infinner sig
grym text
känslostarkt och mäktigt skrivet
blundar och ser
i dina ord
2007-03-06
  > Nästa text
< Föregående

montaigne
montaigne