en ensam löpare
i tidig morgonsol

han springer i staden
han springer längs gatan
hans enda sällskap
är den giriga skatan

han hör sina fotsteg
i parkens grus
för nu är det lugnt i staden
långt innan dagens rus

han säger inte ett knyst
men tankarna skriker
han springer tyst
för orden de sviker

sorgen har fastnat
i löparens hjärta
därför springer han

för att dämpa sin smärta.