stora salta tårar,
de som man sorgligt nog lyckats dölja.
och allt eftersom åren går,
blir man sin egen mästare på att låtsas.
dölja allt som finns under.
på med smink och glöm inte leendet.
för sanningen är skrämmande.
så pappernäsdukar under sängen,
och sorglig musik på högsta volym.

se så vacker min fejkade lycka är.