Jag gick en dag i skogen , mina ögon dom bländades av solen .

Jag tänkte på alla blommor och bär , och hur dom lever sitt liv med besvär .

Dom terroriseras av nån liten humla eller trampas ner av en sko eller kanske äts upp av en ko .

Jag satte mig ner och tänkte , när mina ögon uppfattade något som blänkte.

En vacker sten på åns botten , lika stor som kotten.

Som hänger i grannens topp , ja se där tittade haren opp´.

Hur kan vi på detta härliga skogsliv ta slut ?

Jag vill bara hitta vägen ut , ut från förstörning av miljön .

Ut från denna värld som styrs av enbart personer med manligt kön .

Jag vill sitta här i min egna skogsglänta och vänta ..



Jag gick en dag till min skog , och där stod en enorm plog .

Jag kände hur min livsgnista dog .

Hur kan vi göra så här ?

Fattar vi inte hur förödande det är ?

Alla djuren som lever här

har dom gjort oss något besvär ?


Jag hade alltid vetat att mitt liv skulle sluta fort

lika fort som det det går att stänga en port .

Men att jag skulle offra det för en skog

det var någon jag aldrig förstod .


Nu sitter jag här i himmelen och tänker

på en sten som i någon bäck blänker ..