Jag minns hur blodet har flödat från mina armar oräkneliga gånger, så många gånger, tills jag en dag bestämde mig för att \"nu jävlar ska jag kämpa\"
De kanske inte håller för all evighet men symboliken av att överlämmna dessa jävlar till rakblad gjorde mig starkare..
Jag försöker sluta med beteendet även om grunden till mitt dåliga mående inte sitter i beteendet så vill jag klara dehär.
Man måste kämpa! som faaan!
Sakta men säkert måste man lämmna de förflutna bakom sig..
Det var en konstig kännsla att göra mig av med dom som sitter kvar i magen ännu..
En slags sorg över en trygghet man haft men ändå tårar av glädje och lättnad man vill gråta ut.
Jag är långt ifrån klar med mig själv men de är ett beslut man måste fatta och stå kvar i de hur svårt de än är..
Jag hoppas och måste försöka va kvar i mitt beslut!
Jag ska ta emot all hjälp jag kan få och försöka göra de jag kan..
Ändå är såren och ärren och kommer alltid att vara en del av mig!
men bara en del!