Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Naiv och korkad

Varför ser du på mig sådär?
Det där blanka tomma som stirrar så dött?

Små flugor som fastnat i ett spindelnät !
De har tappat förmågan att se
det som finns just här,
Utanför!
Har trasslat in sig i ett nät som är ogenomträngligt just nu

Bakom den där ytliga ytan som du tomt stirrar på
Den kala vita väggen, är det bara det du klarar?

Varför ser du på mig sådär?
Tror du att du vet något om mig?
Jag kanske är naiv eller rentav korkad?
Jag kanske är den stereotyp som dina spyfärdiga näthinnor lämnat ut
Och genast dömt?

Är det det du tror dig se?

Ser du hur det där röda som kryper fram ur min huds
Porer beror på ilskan som fräter, på grund av dina tomma ögon?

Ser du vad jag ser när jag ser dig?
Jag är nog naiv, eller rentav korkad
För jag tror att det där tomma, blanka
Kan vändas mot dig också
Se dig som i en spegel
får möta dina tomma små svarta flugor
Se hur ofrivilligt fångna de är i ditt nät,
Som slingrat sig runt och kvävt dem och fått dem att tappa glansen

De tror att de omöjligen kan ta sig ur det nät som du vävt åt dem
Och du tror att de är inlindade varmt och skönt i ett bekvämt hölje
Som skyddar dem och tillåter dem att sluta se,
vad som befinner sig bakom det kletiga nätet

Men varför ser du på mig sådär?
Det där ogenomträngliga blanka tomma som stirrar så dött?

Det kanske låter naivt, eller rentav korkat
Men du kanske skulle kunna låta flugorna slippa att falla längre ner i ditt gap

Jag säger dig, svälj dem inte som en sista oberörd slurk du tar
För då kan du aldrig få chansen att möta dem i spegeln
Och verkligen se om vi är så naiva och korkade
som du har sett genom halvdöda flugor




Fri vers av Zandrah
Läst 401 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-03-14 09:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Zandrah
Zandrah