Här sitter man vid datorn o klockan bara går

det börjar faktiskt växa typ mossa i ens hår

man sitter här o skriver en massa konstig skit

mens gumpen sakta bliver till härdad ebonit

O öronen de fladdrar o näsan är en strut

o ögonen de rullar o trillar nästan ut

o kroppen är så krokig så krumpen o så böjd

man orkar lyfta fingret men bara på sin höjd

Här sitter man vid datorn o känner sig så trygg

man bryr sig inte om att man blivit puckelrygg

man bryr sig inte om att man nästan vuxit fast

o ignorerar känslan av att det luktar plast

Det lilla vett man hade är plötsligt bara väck

man sitter där man sitter uppå sin gamla häck

man glömmer alla våndor o sorg o tragedi

o glömmer sina plikter för dikt o poesi

En dag skall någon komma o finna en till sist

o kalla på en doktor o på en exorcist

men då har rigor mortis förmodligen satt in

o ingen skulle ändå lyckas rädda detta sinn

 Bs-07