det började när han var omkring femton

kanske det var när Ingrid gjorde slut

att han alltid

alltid

alltid

varit frånvarande

kanske började det ännu tidigare

nästan alltid

har han sökt det som inte funnits:

nån som ser allt hos honom

både det fina och det fula och det mittemellan

alltid nån annanstans

alltid nån annanstans

i nian hette hon Veronica, hon kände knappast honom, men han längtade efter henne för hon var så mjukt leende och söt, han visste alltid var hon var på rasterna, han såg när hon gick in till lektionen

på gymnasiet hette de allt möjligt; Elisabeth, Carina, Maria, Viktoria, Lotta (hon var den första han kysste, förresten, det var hon som kysste honom, det var mitt i vintern utanför ungdomsgården, vad lycklig han var en hel vecka)(då hon gjorde slut)(och han grät)(förstod inget inget)

ingen vågade han närma sig på egen hand

när han gift sig skulle det väl gå över

men det gjorde det inte

alltid har han längtat nånstans

nästan i alla fall, utom när han fick barn, förstås, då var han \"hemma\" i deras ögon och leende små barnansikten

(Han har verkligen försökt vara hemma) i 30 år! (hon var nog det bästa han kunde få)

men hans inre får ändå ingen ro

han behöver ständigt ständigt ständigt bekräftelse

tydligen väldigt mycket av kvinnor

av mamma

när någon ger honom det

eller

när någon tar emot honom

blir han så himla lycklig och stark

(är det det som kallas otrohet?)

han är ett litet barn

han är en vuxen man

det är så svårt att vara liten

det är så svårt att vara stor

han klarar ingetdera

så sviker han

gång på gång

gång på gång

gång på gång

fast han inte \"har\" någon annan

fast han inte har nån \"relation\"

ingen annan

han är bara vilse

och om någon ser honom då

när han letar...

vilse i skogen...

om någon ser honom då och tycker det är roligt att träffa honom

får han ro

någon hittar honom

och de kanske fiskar ihop

eller plockar lingon

eller sjunger tillsammans

då blir han lycklig igen

hon också, kanske

han har inte sex

han kysser ingen, kanske en gång var sjunde år, förresten

och ingen vill bli kysst av honom (jo, kanske nån ungefär var sjunde år)

men han tycker ändå det är roligt att finnas till

men usch vad han hatar sig själv ibland

gör andra illa (tydligen)

på nåt dunkelt sätt som han inte förstår

han är en som sårar

han är en som sårar andra

fast han förstår inte hur

men han vet att han är en som sårar

han flyr till travet ibland

eller till sin skrivbok