Du sa att himmelen glittrar av stjärnor
jag trodde dig inte
men i skymningen om jag koncentrarar mig
ser jag dom
jag ser dom falla
en och en
bilden av dig på min himmel
faller sakta i tusen bitar
på marken är det spillror av glas
i luften skjuter jag pilar i försvar mot mina kalla nätter
ja dom kalla nätterna som bara väntar på att bita tag i mig
Jag går aldrig säkert i huset av mardrömmar
Jag går aldrig ensam
alltid är det någon vid min sida
och spottar blod över min kropp
Alltid håller dom fast mig
medan jag ser dig
Kastar dom fallna stjärnorna över mig
dom vet mycket väl hur jag sliter
hur jag gråter
hur mina händr börjar färgas blå
Och likväl går du din väg
och dom tusen bitarna av dig håller jag i händerna
jag möblerar om dom tills jag funnit dig i dom
men dom förflyttar sig i mönstret du ramar in
du sliter mer i hjärtat nu
du biter tag mer i ögonen
och om du lämnar mig någonsin ifred
skulle jag gå där bland glassplitter
och än en gång möblera om bitarna till dig
dom bitarna harblivit mer spelpjäser i min mardröm
du har blivit min mardröm i dagsljuset

Vill du komma tillbaka?