Vinden föll sakta längs våra bara kroppar

Kläderna virvlade i vindens yrande

du såg på mig i månens starka sken

Och jag såg på dig, för i den sekunden insåg jag...

hur mycket jag älskat dig...

Lyckan spreds sig i mörkret,

fick det att försvinna hur mitt hjärta.

Dina ögon speglade en sorg

en längtan som nu lekte i sjöar av lycka.

Stjärnorna föll runt oss och vi befann oss i en båt,

kantad i ett hav av stjärnor

Vår kärlek utstrålar ljus skiner upp den mörka himlen

Kläderna föll från våra bara kroppar,

och vi föll i armarna på varandra, ner i ett hav av lycka,

och dimman lättade och våra tvivel försvann,

just som vi levde tillsammans nu, i ett hav av solsken,

och allt var borta, alla tvivel, alla sorger och tårar,

världen sköljdes bort

och vi kunde äntligen se varandra

på riktigt.