jag gör inte ens det här längre
för jag vet inte hur man gör
längre
fast jag visste nog aldrig egentligen
och allt får mig bara att må så dåligt
jag själv, du själv och vi
jag trodde man var två för att må bra
fast nu vet jag ingenting längre
jag menar liksom
hur mycket ska man stå ut med
hur mycket är liksom
tillåtet
när ska man behöva våga säga ifrån
och ta tag i sig själv
för just idag
så känns det som att just den dagen
är alldeles för nära
när den bara igår inte ens fanns
att leva fastknuten i en bergochdalbana
och aldrig ha en fast grund
att stå på
eller ramla på
hur ska man klara sig då
när man aldrig slutar ramla
för att man aldrig ens stått
och aldrig finns det några svar
för man vågar aldrig fråga
och jag är ovetande om allt
för alla löften bara bryts
igen, igen och
igen