I den tröstlösa dimman .
Flickan som sitter där i parken
och stirrar ner i marken
Hon har ingen självkänsla kvar ,
ja tillochmed den ni tar .
Ni får henne att se sig själv som ingen alls
hon vill bara dra en kniv längs med sin hals .
Hon mår skit och funderar på sin död
men på er går det f*n ingen nöd .
Ni sitter där och hånar henne dag och natt
utan att inse att hon hatar erat förbannade skratt .
Ni fortsätter dag in och dag ut ,
hon tar fram en pistol och tänker skjut skjut skjut!
När det inte funkar käkar hon piller tills hon blir
som en hyperaktiv iller .
Hon skriker och gråter om vartannat
när hon vaknar önskar hon att hjärtat hade stannat .
Men varje dag måste hon upp igen
och möta era fula leenden .
Jag hoppas att ni förstår
att inom sig har hon blödande sår.
I hjärtat finns inget annat
än den kärlek till livet som hon förbannat .