Att skriva i pausen
hinna se hålen, stora som navlar
och höra sångerna, höga som furor
krypa in i jordgångarna
smaka på sig själv
innan stålhissen tar oss med till översta våningen
där vi andas mekanisk luft
hostar svintos och blöder tanklöst monologer
om gårdagens såpor och trafikljus
koldioxidet kan silas i klyschor
som kväver oss i sömnen
och vi kan inte längre känna skillnad
mellan hud och metall