den vise böjer sitt huvud mot altaret för att finna tröst

hoppas på att få höra den heliga andens röst

men den vise inte ens en suck han hör

känner smärtan i hjärtat faller ner och dör.

i tusen år har han tillbett sin gud

och alltid hoppats på att få höra en viskning ett ljud.

men aldrig han hört något

han kände sej svag

men i hans sista andetag

han hör en röst

och finner genast den största tröst

prisad vare du skriker den vise mannen ut

innan hans liv stilla är slut.