- Ropa högre, han hör nog lite illa. Rispa er lite mer, så kanske han grinar illa?! Lite lomhörd är han nog den vän ni tjänar, men hör er nog om ni tillräckligt högt skränar.

Slit och släp, aldrig rast och ro. Är alla dessa försök verkligen tecken på tro? Dansar och hoppar, gör konstiga ljud, allt för att få kontakt med Gud.

- Han kanske tagit semester, rest bort ett litet tag?! Kanske sover han i väntan på en ny dag?!

Ropar ännu högre, i sitt slaveri. Rispar sig till slut blodiga i vildsint raseri. Offrar, kämpar, presterar allt de kan, ändå svarar inte han.

Så kliver han fram i enkelhetens skrud, mannen som känner Gud.

- Gör det riktigt svårt att elden tända, låt alla se vem som får saker att hända. Svara mig Herre på mitt hjärtas bön, jag känner dig och behöver ingen lön. Jag vet vad du har sagt och kan göra, jag vet att du min enkla bön vill höra.

Kanske verkar det hela lite fräckt, men svaret kommer direkt. Elden faller från himlen i kaskader av ljus, genom hopen går ett mäktigt sus. Ingen tvivlar längre, alla ser Guds kraft, alla goda gärningar tycks ingen verkan haft.

Starkare än ansträngningar att hålla alla bud, var en enkel bön från en man som lärt känna Gud.