Bakom den bruna tegelfasaden, står en flicka och bankar. Hon bankar på stenen tills knogarna spricker och blodet blandar sig med tårarna. Den förbannade fasaden, så fin på utsidan. En tortyr på insidan. Hon skriker, men ljudet studsar tillbaka. Hon skriker till rösten dör bort och försvinner in i tystnadens mörker.
Hon sparkar, hon snyftar. Hon sparkar, hon sparkar bort foten.
Hon springer, hon flämtar, hon faller, och ingen märkte något.
Ingen såg stjärnan när hon föll.