Jag viskade orden om och om igen i natt
Medans jag kollade på minnen utav dig
Jag samlade på dina ord som jag skulle
Kunna värma mig med när jag var utan dig igen

Jag kommer ihåg dina ögon där det stod
Någonting jag aldrig kommer att kunna tyda
Jag kommer ihåg skogen där vi kollade upp
Mot solen och konstaterade att den fortfarande var gul

Jag vet inte när du blev en del av mig
Och varför jag aldrig någonsin blir en del av dig
“Det var mysigt Lina, tack för din vistelse”
Men jag sätter aldrig några spår i ditt hjärta

Jag springer och skriker och slår för att
Springa ifrån min kärlek till dig
Jag stänger in dina ord i något tomrum
Som inte borde få finnas men som finns ändå

Du är så nära men ändå så långt bort
Och det gör ont älsklig

Det gör så fruktansvärt ont