Jag ramlar bara för att se om han tar emot
Och när han nonchalant viftar med handen
säger han inget men jag känner honom alltför väl
Denne man, detta barn,
naivt i sagodrömmars spår han går,
vilsenhat vet han inget om för
han väljer stegen i takt och ordning
så fortsättar han vägen mot betraktelser
Mina knän blöder
mina drömmar är som nerskjutna från himmelen
i tusen bitar på marken
och hans rygg svider i ögonen likt gruset drar iväg mitt blod
Rödsprukna ögon ser han inte
för då har han, rädd för sanningar, redan vänt
Och han har inga mål, ingen himmel som lyser likt guld
Nej han vet bara vad han undviker
och vad han fölorar
han vet mycket väl
att han aldrig tar emot

Bara själv faller ner.