i tidernas korridorer. . .
ska kärlekens passadvindar
viska vår kärleksmelodi

Jag låter dina ord skölja över mig
jag hör hur de låter i min hjärnas labyrint

Jag låter dina ord komma rakt in i mitt hjärta
och svepa mig som en våg, berusa alla mina sinnen

du fick mig att känna
förändringen
som sker inombords

Mina känslor 
Minnena präntas in
tar dem till mig
som ett brännmärke i min själ

Jag sparar i min hjärna
vartenda litet ord
och låter tiden ha sin gång,
sakta glida fram och leda mig

återigen till mitt verkliga jag
Mitt verkliga jag som är du och jag

En människa
Ett andetag
Ett pulsslag
två dödliga kroppar

Sammanbundna och evigt förälskade
genom tidernas svepande vindar

Jag kastar dina brev i havets mörka djup
ingenting jag vill fästa mig vid
ingenting att hålla mig kvar vid
ingenting att minnas

i kärlekens virvel
färdas vi så snabbt
tiden tycks stå stilla

Dina ord är en del av mig, nu och för alltid
i mitt hjärta
i min hjärna
ska de eka
varenda millisekund

Men är du den ende? jag låter tiden ha sin gång
sakta glida fram och leda mig. . .
dit mitt verkliga jag vill vara
dit mitt verkliga jag
alltid ville vara utan att veta varför

tålamod min älskade, tiden är inte inne ännu

Låt oss fröjdas från kärlekens frukter
Låt oss känna som att vi är ett

i kärlekens virvel
färdas vi så snabbt
tiden tycks stå stilla

Tills tiden är kommen. . .
och vi tycks finna
vad som verkligen är oss

i tidernas korridorer. . .
ska kärlekens passadvindar
viska vår kärleksmelodi