Det rister i mina fingrars topp
den tunna hud
svältfödd på den mjukhet
ditt golv skänker.
Vill sticka ner dem
vibrera och
rumla runt
känna ditt golv
aningen kallt
behagliga känsla.

Jag låter ett finger
följa dina konturer.

Allt för länge har jag travat
vankelmodig och håglös
på ditt hårda skal
utestängd och frusen.

På den trygghet vilar Du, gestalt.

Du som finns där
hela vintern
står naken kvar
vid liv
väntande på kläder
medan solen klappar händer
åt sig själv
och torkar dina fingrar.

Känner du…
ja det rister i dina fingerknoppar.

Låt mig vänta på dig
se dig vackert kläs
den gracilaste gestalt jag vet.

Jag ska besöka huset
du bygger
åt oss varje vår
grönskimrande och blinkande.

Jag vill vara med
när du lägger dina armar över grönskan
och låter endast de vackraste strålar
falla ner på mig.

Vårsalong…
där skall du visa upp dig
leva
blända
förändra
tillvaro
bräcklig som den är
du står där.

Låt mig leva med dig
ett tag.

När det sedan är dags
får du strö dig över mig
sorgesamt skall jag le
för jag vet
snart rister det åter
och jag mina fingrar låter…