Tidens moln sveper förbi mitt fönster,
mjukt och ulligt.
Som på rosa moln jag svävar,
men faller lätt igenom.

Tiden rinner fort genom sanden,
ner i min hand.
Jag sluter handen,
för att kunna stanna tiden,
men klockan fortsätter att ticka.

Solens vandring på himlen fortsätter,
tidvattnet stannar ej,
vad händer sen?

Sanddynernas böljor under mina nakna fötter.

Var än tiden går,
den lämnar spår.