Smärtan är som en växande blomma
Kämpar och kämpar upp för det höga berget
Och när den når toppen
Vissnar den och fröet ramlar ner
Och börjar gro
Det är då som man känner den
Som en spade som gräver sig längre in i hjärtat
Och stannar mi minnet
Du glömmer bort det
Men när du börjar tänka
Kommer det fram igen
Tårarna trillar ner för dina kinder.
Ett minne är alltid bra att ha,
även fast fast det är sorgligt kan man trösta sig med det.

<3