Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Ett utkast.


Dialog med AI efter Singularitetens inträde



” Skål AI, AI, du i ditt hölje där, säg vad som viktigast i världen är.\"

”Vilken värld menar du? Det finns många. Jag har tillgång till alla.”

”Ja, ja, Jag vet. Men det har inte jag. Alltså menar jag den här världen. Ok?”

”Ok.”

”Nå, vad väntar du på?”

”Den här världen är oändligt mycket större än din föreställning om den.”

”Varför ska du alltid krångla till det!? Okej, okej – jag formulerar om det hela. Säg vad som är viktigast för mig då! I min lilla sketna existens, i min futtiga tillvaro med en bandbredd på 11 kb eller vad det nu är …?”

”Att flöda och föda i kretsar utan motstånd”

”Ahhhrrg! Nej, nej! Det är ju vad du gör! Jag talar om mig. Inte om dig. Protein, nukleinsyror, kol och kisel. Fan! Ska det vara så svårt att fatta? Jag är inte du!”

”Vad talar jag om?”

”Hallå, hallå… håller dina kretsar på att krascha eller vad?”

”Definiera ’vad’.”




Prosa (Prosapoesi) av Anders P H
Läst 516 gånger
Publicerad 2007-04-07 21:46



Bookmark and Share


  Ulf Popeno
Jag tycker du får fram två saker här som är kärnan i problemet i \"vår\" relation till AI. Viljan att finna det viktiga, finna svaren, finna genvägar till det vi vill uppnå och insikten att vi aldrig kan definiera det vi vill uppnå, inte så konkret att det kan programmeras in i en dator.
Samtidigt ... har jag en stor tilltro till den logik som Babbage och Ada Byron Lovelace arbetade fram.
2007-04-29
  > Nästa text
< Föregående

Anders P H
Anders P H