Väckarklockan ringer...
Ångest!
Är dom kvar?
Har jag bara drömt?
Jag öppnar ögonen...
Jag ser ner på min lipande soffa
och i hans uttryckslösa kroppsspråk förstår jag...
att det är sant!
Vad var det som förledde mig så?
Jag ser en tydlig bild av glittrande tänder och en namnbricka med texten " Hemtex Karina".
Jag hör ord som ekar över hennes rödmåladeläppar - De är som gjorda för dig......
Om hon bara kunde se mig nu.
En djävul i polyester har tagit över mitt hem, svalt mina övriga möblers bräckliga självkänsla och hotat min sinnesfrid.
Hur kunde detta hända? Ett varningens ord på vägen.
- Köp aldrig rutiga gardiner om du inte står pall för konsekvenserna.
Jag plockar upp en tändsticka och sjunger för full hals
"We don't need no water, let the motherfucker burn, burn motherfucker, burn."