Vindens ilning mot huden sig böljer,
smekande sädesfältens vajande vippor,
därinvid ängens långa gräs sig dröja.

I tallkronans topp sig örnen förvirra,
monde tro dess boning.

Lekande uppriver sandens korn i tornado,
ut över grusens ängar.
Övergår till sandens dyningar,
ut i havets skummande våg.

Vindens vinande runt dig förnimmer,
kring stugans sprakande eldstad.
Snöyran utanför fönstrets ram,
förvarnar vårens anmkomst.

Vinden dig föför över ängens blomstrande säng.
kom, kom i min famn,
dansa med mig!
Älska med mig!

Vindens herre dig förgör,
du till viljes böjer för vindens ilning.
Lekande sveper du med i en böljande våg.

Vindens viskande i bergets vrå,
outtröttlig på sin väg mot sitt mål.
Piskande havets våg mot stenens häll.
Fräsande mot kölens rand,
vinden smekande dess segel.
Likt din älskandes beröring invid din panna,
lutande mot vindens herre.

Vad vore livet utan önskningarna över havet?
De viskande brisarna i trädens toppar.
vindens fläcktande över strandens hetta.
Trist, skoningslöst och livlöst blev livet då.

Därför följer jag vindens viskning i mitt öra!