Hennes steg
ryker genom sanden
mörkt hår flyr bakåt

Vinden
med vattenstänk
tvättar ansiktet
rent och leende

Hennes blick är öppen
av glädje och liv
en slags vilt lugn
som man sällan ser

Ett rufsigt lugn
som inte mister
havssprångets lust
eller dess
stormande kärlek
till allt som går
att älska

När jag ser det

Så här på avstånd

Älskar jag det
lika mycket
som jag en gång
älskade henne.