Ute snöar det på våren
och alla såren
från igår
fryser till igen
i väntan
på nästa töväders plåga

Då går vi åter ut
med öppna händer
och ber om förlåt

Och hoppas
att någon
mot oss sig vänder

Att någon hör vår gråt
den som kommer ur
ensamhetens källa
och som inte sinar

inte förrän
vintern tar slut
om den någonsin gör det.