i ett utsuddat minne minns jag dig
jag minns dig som en flaga av elden som jag aldrig
tände jag minns dig som tändstickan jag höll i handen tills
den brann upp jag minns dig som munnen som blåste ut den och som
med samma mun kysste mig och som med samma blåst blåste ut mig tills jag slocknade
jag minns dig som gitarren jag aldrig lärde mig spela jag minns dig som
sången jag alltid hör där inne men som aldrig riktigt formas i magen
jag minns dig som pirret i strupen som fick sången att krypa längs
ryggraden och slungas ut

sjunger att jag längtar efter dig
sjunger att jag aldrig någonsin vill komma bort och dölja
känslorna för dig i vimlet av kinder att vända kinden till

jag sjunger att du leker med fingrarna
jag sjunger att du svider som salt i såren
jag sjunger att du är brutal och underbar när du skriker
jag sjunger att du är som en hel värld när du fortsätter viska i mina öron att
sånt här stängs inte in utan sägs ut till alla som har öron




sanningen är bara den
att jag saknar dig