En dag tappade någon ett glas i trappan
Det flög glassplitter och grön hallonsaft i alla riktningar
Jag kom på att den händelsen var precis som när dina drömmar krossades
(Men det var mindre självmordsbrev den här gången)

För att få små bitar av glas i fötterna gör lika ont
Som att se dina mascarafläckar på kudden
Och höra dina hysteriska snyftningar
Och karamellfärgen i den gröna hallonsaften går inte bort
Ungefär som de bilder av hur du sveper alla tabletter jag ser varje gång jag blundar
Och de mardrömmar jag har om din begravning

Jag fick sopa upp allt glas efter fallet
Och jag har ringt ambulansen tre eller fyra gånger efter dina fall
Jag är arg på den slant i trappan
Och den som krossat dina drömmar
(Fast det gjorde du så bra själv)


Undrar så varför någon färgade hallonsaften grön
och varför dina drömmar var så sköra?