ta mig dit
där jag inte rinner
mellan sprickor
mellan fingrar
ramlar berusad mellan stolar
mellan
det du känner
och det jag vill att du ska känna
flinar in mig mellan bröst
mellan avstånd
mellan födseln och döden
bry dig inte om regnet, kära du
det faller i vilket fall
och bry dig inte om orden
de är bara på låtsas
betyder ingenting
om du inte läser mellan raderna,
jag är trots allt lite kär i dig
om det betyder nåt
om jag menar det
kanske är jag ett oöppnat kuvert
på golvet i din hall,
kanske är det mitt enda val
eller kanske är jag
den tysta överenskommelsen
mellan förälskelsen
och lögnen
men jag tror
jag är
den mjuka viskningen du hör ibland
de gånger jag skriker
så högt
jag bara kan
du är kvinnan som får himlen att skälva
tro mig
du är hon
som är utom räckhåll, som vandrar
igenom väggar
genom murar, knäppta händer
och ett böjt huvud
glider mellan kontinenter
och män
så mycket snyggare än mig
så mycket
häftigare
det öde landskapet omkring dig
alla dessa pojkar
som går i led bakom dig
som om du
skulle vara någon sorts räddning
det är ett märkligt liv
och jag börjar på vodkan snart
för allt
precis allt
handlar om kärleken
den rena okorrumperade,
den mellan
blicken och kyssen
mellan leendet och armkroken
och kanske gör jag allt det här för din skull
kanske
kom jag bara hit, för dig
för att se dig skratta
eller sjunga
eller höra dig prata
eller gråta
eller gå ifrån mig
så länge jag får se dig
kan jag falla
mellan dina ögon
mellan knytnäven och det krossade
näsbenet,
jag tar gärna själva smällen
jag kan falla mellan tankebanor
mellan
mörka ögonfransar
mellan tidsplaner
och länder
mellan dina världsdelar
kanske möts vi igen en dag
på dessa irrvägar
och kanske
är jag inte din kompass
om du ens behöver någon
men jag är på riktigt,
och det
tröstar jag mig med
där jag går
med mina öppna händer
i dina stängda rum