Jag bodde i skrattattackernas land
Vi faller
isär
Glider ur händerna på varandra
och jag försöker att greppa, men jag slinter och jag faller och jag
Jag har så svårt att stå upprätt
är intet utan din vänskap
Och vi fortsätter att försöka ibland
vi försöker att kramas
Men det är bara stela kroppar, armar, tankar
Jag älskar dig och kanske att du fortfarande älskar mig
men vi som blev till något annat
fungerar inte i stelhetens och kylans land
Det var inte meningen att det skulle bli såhär
men nu umgås vi med andra
jag är intet (men ändå) är jag ensammast i världen här och nu
Jag saknar att vara så stark av obeskrivlig lycka
boende i skrattattackernas land
Men vi faller
och jag önskar att vi i alla fall kunde falla tillsammans
Och jag kryper på dammiga golvet
river upp skrubbsår från vår sommar på knäna
i huvudet en enda bild av en människa
Den enda bilden
känner minnen
och vatten rinner i ansiktet