Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag bodde i skrattattackernas land

Vi faller
isär
Glider ur händerna på varandra
och jag försöker att greppa, men jag slinter och jag faller och jag
Jag har så svårt att stå upprätt
är intet utan din vänskap

Och vi fortsätter att försöka ibland
vi försöker att kramas
Men det är bara stela kroppar, armar, tankar
Jag älskar dig och kanske att du fortfarande älskar mig
men vi som blev till något annat
fungerar inte i stelhetens och kylans land

Det var inte meningen att det skulle bli såhär
men nu umgås vi med andra
jag är intet (men ändå) är jag ensammast i världen här och nu
Jag saknar att vara så stark av obeskrivlig lycka
boende i skrattattackernas land
Men vi faller
och jag önskar att vi i alla fall kunde falla tillsammans

Och jag kryper på dammiga golvet
river upp skrubbsår från vår sommar på knäna
i huvudet en enda bild av en människa
Den enda bilden
känner minnen
och vatten rinner i ansiktet




Fri vers av Katariiina
Läst 357 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2007-04-17 17:05



Bookmark and Share


    Ficktjuv
Den har var helt obeskrlivligt bra. Du får mig att gråta flicka lilla! Sättet du skriver den på får en att verkligen känna efter. Underbart bra.
2007-04-21

    gnupung
Oj, vilken känsla!
Bra :)
2007-04-20

  soptunna
den är jätte fin<3
2007-04-19

  Robert W
det här är väldigt bra tycker jag. sugs in av din känsla och ditt sätt att hantera språket. var skeptisk till titeln men blev mkt positivt överraskad.
brabra.
/R
2007-04-17

  Amina
J\'aime ca, gillar verkligen tditt språk <3
2007-04-17
  > Nästa text
< Föregående

Katariiina
Katariiina