Redan medlem?
Logga in
|
Kärleksdikt till en själsfrände, som finns i den speciella mötesplats som jag kallar för ÄR.
Du ÄRDu är stormen som river och sliter Men i stormens öga är det lugnt Du är mörkret, den becksvarta natten Men på himlen finns miljoner stjärnor Du är regnet som öser ner och piskar marken Men utan regn växer ingenting Och det fanns inga regnbågar Du är solen som lyser på himlen Men solen har också många fläckar Du är molnen som skymmer solen Men solen kan bränna obamhärtigt Du är det stormande havet Men under ytan simmar fisken och sjöjungfrun Och på botten ligger Atlantis Du är skogen med den helande växtkraften Men där man också kan gå sig helt förlorad Du är den slingrande vägen som leder bort Vägen som leder bort, men som också leder hem Du är huset med den stora stängda porten Som inte öppnas för någon Men hittar man nyckeln slås dörrarna på vid gavel Och jag har hittat hem Miset, den 22 dec 2006
Fri vers
av
Miset
Läst 661 gånger och applåderad av 3 personer Publicerad 2007-04-20 12:04 
|
Nästa text
Föregående
Miset |
