Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det är ett stormande hav i mig av kärlekens kastvindar och jag gråter medans lugnet långsamt är på väg




Förändringens vind

Jag seglar i förändringens vindar

i hjärtat är det motvind och av salta vågor kantrar jag

dras av strömmar bort från trygghetens däck

utmattad av motståndet sjunker jag sakta ner mot den ljuspunkt som är mitt sanna jag

 Kluven av tång sträcker jag handen mot ankaret

drar mig sakta upp för att se att solen står som högst och vattnet stillat sig




Fri vers av Annika Gustafsson
Läst 193 gånger
Publicerad 2007-04-24 10:49



Bookmark and Share


  glittertindra
intressant om att söka trygghet hos sig själv...
2007-04-24

  Söder
Gillar denna saltstänkta dikt om hur det kan vara i ett skede av kärleken.
2007-04-24
  > Nästa text
< Föregående

Annika Gustafsson
Annika Gustafsson