Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Violer Råa minnen Vuxenhänder över hud Graviditet, foster och missfall


Courtney Love och jag (en alldeles svart barndom)

Torra, torra svenska somrar. Åka tåg över fälten som strävar gula mot himlen och ladorna sporadiskt utplacerade med en tanke om mat för dagen antar jag… Alltid rödmålade i samma gamla falufärg. Alltid dom där vita knutarna som lyser som kors sedda utmed rälsen. Lappade, råa täcken. Jag åker genom ett land för att få veta något om framtiden; på vägen påmind om bilder ur barndomen.

Avhyvlat sly på marken knastrar under barfötterna. Stekande sol göder smultronen uppe vid utsiktstornet, de senare avplockade och imumsade när fötterna farit igenom alla lösa kvistar och på samma sätt hoppat över strandens heta ormstenar där vi fastnat och ramlat och skrapat upp skrubbsår på knäna och sen fånga grodyngel med hov och skapa parningspölar åt vårt zoo. Genom granbarrens tunga vingar strilar solstrålar ner på violerna som smyger i skogen.

En alldeles svart barndom.

Gräset ser så blekt ut att det kunde börja brinna vilken minut som helst. I mitt huvud snurrar havet, och en oförklarlig längtan till den där skogen där allting hände. I evigheter, eller åtminstone dagar, sprang vi över violerna, med klubbor och vapen hemmatejpade av skumgummi på pinnar. Jag hette något i stil med Tantjika. Mina bröder berömde mig för det påhittiga namnet. I en evighet har jag gått med den här alldeles svarta tystnaden. En stor hand på min axel där jag dansade genom trollskogarna. Torr, torr sommarskog och mossan där du lade mig. Jag var både mjuk och torr och len på samma gång.

Över en nittiotalets småstad låg skuggan av San Fransisco och Seattle så tät att de verkade befinna sig precis bredvid. I själva verket var det Östersjön. Det var stigen genom violskogen som ledde ner till stranden, och det var spring i benen om somrarna. Det var min bror och jag. Han kom på mig en gång när jag mimade i vardagsrummet hemma i stan, en nioårings dröm fanns redan då i stora flanellrutiga skjortor, babydollklänningar och fuckyoufingrar. Ville bleka håret för att se mörka rötter växa ut. Kapa med barnfingrar till den där spretiga luggen som Courtney hade. Jag brukade klättra upp på toalettstolen där i badrummet hemma i stan för att nå upp till spegeln på skåpet där mamma hade all sin medicin, men jag var alldeles för liten och fick klänga i värmeslingorna för att nå. Jag minns bara hur hårt mamma höll mig i handen när vi gick över skolgården dagen därpå, med en lugg för kort för mitt eget bästa. Hon gick så fort och jag rycktes med bakom hennes arga steg. Men jag log mitt största leende och var lite mer som Courtney. Jag mimade igen på klassens timme

GO ON, TAKE EVERYTHING TAKE EVERYTHING I WANT YOU TO GO TAKE EVERYTHING TAKE EVERYTHING I DARE YOU TO.

Visste inte vad ”rape” betydde. Hade visserligen hört översättningen ”våldtäkt”, men tyckte bara det tydliggjorde min bild av någon som blev ifrånryckt sin väska eller handske med, ja, våld. Nån kvinna i Rågsved hade tydligen hittat på ett flertal överfall sa min lärarinna. Förstod redan då inte hur någon skulle vilja hitta på något sånt och varför.

Om somrarna på landet varnade mamma alltid för att gå ensamma ner till byn. Hon hade dansat genom trollskogen med sin skira vita klänning och mött en man sittandes på en stubbe. Tillsammans gick dom över mossan som var ljus och våt, förbi det gamla spökhuset som för länge sen rasat ihop. Mammas barnkropp var nog både mjuk och len och fuktig efter en hel dags spring på stigen ned till stranden. Sommaren var bara torr så torr. Han la henne där på berget där hon låg kvar fram till kvällen. Och alla stjärnorna var små små yngel hon föreställde sig fånga med hov. Vid hennes huvud flackade en immig bild av violerna som såg på. Om somrarna varnade mamma alltid och sa att vi måste lära oss att säga ifrån om vi inte vill få allt taget ifrån oss.

Nu väntar jag väntar på blodet. Och vilken jävla väntan. Jag tittar ned i alla mysbyxor jag har som är fläckade av brunt mammablod. Livrädslan smyger sig på mig och jag inser att en oförsiktighets skira vita klänning är på väg att rivas upp och täras itu. Jag, som alltid klarat mig ur och under alla situationer utan utgång. Listen i en nioårings tunna kropp förkroppsligas som en sexbomb från San Fransisco. Tyckte jag var självständig och tuff som Courtney. En antites som i ett vagt försök att faktiskt säga ifrån och att med hälarna fumlandes sätta i det blöta berget under mossan. De hetsade jämt mina gränser, sökte röra dem för långt än de egentligen borde gjort. De sköt mina linjer åt sidan, tänjde slutpunkternas förhållande till varann och jag skyller alla mina flaws på min uppväxt. Koordinatsystem och linjära ekvationer i rubbning. En himmel ovan av ametist.

Och fälten ligger lappade kvar längs rälsen, ett landskap av färger som myllrar förbi täckt av flaggstänger, vita knutar och falufärger på husen. Himlen därunder är nu helt våt. Men paniken växer som en förkovrande infektion att spränga och fläcka hela kroppen; det röda bultar, klämmer och vill ut upp över öronen. Jag är livrädd för det lilla barn som förhoppningsvis inte håller på att växa fast inuti mig. Går in på toaletten igen och kör upp en bomullstops i min kliande vuxenlivmoder. Skrapar och skrapar mot innerväggarna i den förhoppningsvis obebodda kokong rakt under mig, den som inbillningsvis växer och sväller mer för var dag som går. Vill klia bort svedan och bara finna lite blod. Litelite skulle göra mig så glad. Med tårsprängda ögon river jag upp hela innersidan, och var där en gång ett foster har jag förmodligen dödat det nu.

I TOLD YOU FROM THE START JUST HOW THIS WOULD END

Hon var torr och mjuk och hård på samma gång. Bara violerna såg på. Den svenska sommaren glider nu tyst förbi utanför tågfönstret, pulserande lägrar den avhyvlade kvistar samlade i högar riggade för barnfötter att ramla i. Ormstenar och parningspölar som väntar där vid havet. En dröm om ett Seattle vid sidan om och alltid stigen dansande dit.

Är jag den enda här utan själ,

TAKE EVERYTHING
TAKE EVERYTHING

TAKE EVERYTHING






Prosa (Novell) av katjakolja
Läst 377 gånger
Publicerad 2007-04-24 14:10



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

katjakolja