Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Musikalen 060424


Femhundratjugofemtusensexhundra minuter

För 365 dagar sen
Fanns inte svårighet för en stund
Bara musik och en sällsam visshet
Allt skulle bli bra på något sätt

Glappande mikrofoner
Scenskräck, förkylningar och
Kassa röster men
Det var det närmsta någon av oss kommit
Till något som var riktigt

Och ett år senare
Har jag kommit längre än jag kunnat drömma om
Men jag kan ändå inte låta bli
Att se tillbaka på den där dagen
Som gjorde livet värt att leva
När det var som mörkast
Och sakna allt jag skulle
Få uppleva
Då jag hade hela vägen kvar

För även om jag inte saknar smärtan
Vet jag att de ögonblick som brann som klara stjärnor
I en till synes ändlös natt

Kommer jag aldrig att få tillbaka




Fri vers av Lithia
Läst 489 gånger
Publicerad 2007-04-24 23:23



Bookmark and Share

    Cammo
Åh, jag minns det fortfarande. Du har berättat det bra, och som vanligt superduper bra srkivet. :D
Du är en otroligt bra skrivare
2007-05-05

    NovaHI
Du har fångat upplevelsen på ett så otroligt bra sätt. Vi som var där var så olika, så fruktansvrät olika, Men där, på scenen, hade vi samma mål, samma känsla. Berättelsen och misiken förde oss samman och kapade den mest oväntade vänskapen.
2007-04-29

  Max T
Väldigt vackert och melankoliskt, men jag kan inte annat än att bli nyfiken på vad det var mer specifikt m hände. Det ger en underbar beskrivning och förstår att det var viktigt för dig, men vad det var som gav/hade \"Glappande mikrofoner
Scenskräck, förkylningar och
Kassa röster.\"
2007-04-25

    hymerito
jag vet inte riktigt vad jag ska säga, du har en förmåga att göra så att jag inte kan andas varje gång jag läser något som du har skrivit. Som vanligt har jag inget dåligt att säga, du är grymt duktig! :)
2007-04-25
  > Nästa text
< Föregående

Lithia
Lithia