våren har lagt sitt solsken som ett täcke över Stockholm; romantikerna ställer sig i led och skriver sina kärleksdikter på strof och strid

jag har fallit från dess skara
och bläck blir saltlösning

på min kind


du pratar om änglar och bowling

om fallna krigare
år trehundratvå

om telenätets metalliska basriff
som ringer i andras telefoner

om rösterna i huvudet
som aldrig tystnar


vi rattar in radiokanal radiobrus
för tystnaden har ingen plats
när man vet vad man vill säga
men aldrig hur

jag tänker mycket på Hiroshima
som åt giftig svamp

Nagasaki likaså


du kan kalla mig idiot, älskling
du kan kalla mig idiot

för jag låter hjärtat slå

mig till marken
mig till marken

om och om igen
drömmer jag om lyckliga slut

för alla filmer
om alla verkligheter i mitt liv
kan inte sluta som snyftare

så ge mig lite hollywood
ge mig lite avslut

och det är dagen efter dagen
alltid dagen efter
löning eller annat

jag tänker på

lördag och alkohol
och det skrämmer mig

det skrämmer mig så

urvriden och utkastad från verkligheten

jag böjer mig under

himlavalvet det sköna
i hopp om att nå

för jag är redo för slutet
och ljuset

för kärleken

den klara

för jag är redo för en början
och ljudet

för kärleken


till mig