jag skulle kunna vandra längs den röda vägen
för poesi är väl rött?
jag skulle kunna vandra längs vägen
oavsett kulör


jag skulle kunna släpa fötterna i gruset
för det är väl sten?
jag skulle kunna dröja länge
oavsett fundament


jag skulle kunna plocka frukten av känslor
för det är väl känslor?
jag skulle kunna fylla famnen
oavsett tingest


jag skulle kunna snärja orden
för det är väl ord?
jag skulle kunna fånga dem
oavsett kontenta


jag skulle kunna uppehålla

på de gröna stråna

för det är väl gräs?

jag skulle kunna frige allt;

färgen, stenarna, orden och känslorna


men jag vandrar på rött
på sten
med ord
med känslor
och en stunds frid

för att rubricera innanmätet av saknad
men inser, att jag inte lärt hur man gör;

du fattas helt enkelt.