rättar omsorgsfullt till sin slips

Skorna är blanka
skjortan är stärkt
mustaschen är ansad
och i knapphålet en
ros

Tidsherren viskar, sjunger
hans sinne till ro
snart, snart
Hon kommer
snart

Timmarna smeker hans saliga inre
sköljer över kullerstenen
i en tidlös ström

Den korpulenet mannen på hörnet
tar sakta i hand med tvivlet

Skorna är blanka
skjortan är stärkt
mustaschen är ansad
och i hjärtat ett
sting

Tidsherren smädar, hånar
hans enfaldiga natur
ratad, ratad
duger inte
ratad

Skammen fyller hans väntrum
sipprar in
genom slokande kronblad

Den korpulente mannen på hörnet
tar sällskap med tystnaden hem

Skorna är blanka
skjortan är stärkt
mustaschen är ansad
och i ögonvrån en
tår