Så har man kommit till en punkt i livet
Där inget längre är givet
Man inser sitt egos begränsande krav
Stoppar det försiktigt i en grav

Ingen är bättre än du
Vi är alla samma i ett nu
Tankens kraft är stor
Känslan i mig nu bor

Kärlekens nyanser
Visar nya chanser
Men man är numera trött
Nyfikenheten har kanske dött

Visst, solen strålar ännu glatt
Men just nu känner jag mig matt
Ut i naturen går jag nu ut
Energier lyfter mig till slut

Nyfödd är våren med
Knoppar som brister som på led
Tussilago tittar glatt upp
Längs min väg jag stannar, stopp

En känsla smyger sig på
En pirrning i min lilla tå
Kryper längs benen upp
Till hjärtats kammare avsynat med lupp

Kanske, kanske ändå
Längre fram gott man kan må…
Livets kringelikrokar
Har nog en kärlek till mig trots alla tokar…
30/3 -07