Vi låg där tillsammans och andades som en ,
tysta som under andakt vi kände kärleken .

Hjärtana våra dom slog i takt och vi log
plötsligt en tanke mig slog .

\"Vill du leva tillsammans med mig till tidens slut?\"
frågade jag tyst och sakta gick han ut ..

Ensam och övergiven låg jag där kvar ,
hjärnan blev med ens fullständigt klar .

Kanske var det inte menat att vara vi två ,
jag tror att vi båda visste men ville inte förstå .

Kanske var det bäst det som skett ,
men att mista sin älskade det är inte lätt .

Många ensamma nätter och dagar har nu gått förbi ,
och nu känner jag mig faktiskt fri .

Fri från känslan av att något är fel och
känslan av att vi båda bara spelade ett spel .

Kärleken kan vara äkta och rar ,
den kan få dig att säga \" Du är det vackraste jag har \" .

Kanske är det snart min tur igen ,
att hitta den äkta och sanna kärleken .